Ibland är det svårt att säga hejdå. vare sig det är en person, sak, aktivitet. I mitt fall är det tennisen.
12 år av 17 har jag spelat något som jag älskade så otroligt. men nu har kärleken för sporten lite försvunnit. den existerar inte längre. 12 år är en lång tid, och att spendera den tiden genom att åka till hallen, byta skor, hämta rack, fylla på vattenflaskan, värma upp, spela, värma ner och repetera. repetera. repetera. repetera. 6 dar i veckan.
man tröttnar, det är naturligt. men samtidigt synd. något jag tyckte så mycket om har nu blivit nåt jag helst undviker och kanske är det lite av en tragedi? men life must go on och så är det med det.
nya kapitel öppnas och man vill hinna läsa alla kapitel innan boken, tillsammans med ens liv, tar slut. gör saker du gillar, fel ord. älskar. gör saker du älskar och gör de så ofta du kan. undvik att göra grejerna du försöker undvika(obvi?) och helst inte ens tänker på, för livet är kort om man inte tar det till vara.
Moral of the story: lev life och ha så kul du bara kan för om inte så blir livet bara ett par långa kapitel som aldrig verkar ta slut.