Personal reminders:
  • det är okej att inte skriva hela tiden och känna behovet av att alltid leverera och publisera
  • det är okej att vara ledsen och nedstämd ibland, men nån gång får du bara let it go
  • och det är okej att inte vara nyttig och träna och försöka bli fit varenda dag, vila är minst lika bra
 
Okej. Andas. Det faktum att jag nästintill glömt bort bloggen visar bara hur fullt upp jag haft det. Både i skolan men också mentalt. Som sagt tidigare (tror jag nämnt det) är jag en kvinna av ord så att säga, a woman of words. Att lägga ner tid och tankar på att skriva texter så det blir estetically pleasing och bra innehåll är det jag trivs ytterst bra med. Att vi får skriva essä på svenska är det bästa Martha kunde göra: jag får sån frihet att skriva exakt som jag vill och hur jag vill. Det kan med andra ord inte bli bättre. 
 
Update as of right in this moment:
Sitter på bänken mittemot alla andra från klassen, eller ja franskaklassen. Alla tjatade på att ute ville de vara för vädret var så fint, medan jag satt längst bak och inget kunde göra åt att min kropp inte tål pollen. Men vad ska man göra? Man går ut med alla andra för läraren ska också vara ute så jag kan omöjligt vara kvar inne. Den typen av tillit tror jag inte hon har ens åt sin egna dotter. 
Två bänkar framför, två bänkar åt höger. Båda dessa riktade mot solen. JARLA i röda bokstäver står på markisen till cafét och musik blastar i bakgrunden för balletakademin har nått dans rep. Får en pling i mobilen. Ophelia har nämnt dig i en kommentar. Det handlade om att en skola serverat rå kyckling. Det är verkligen vad man dreadar när kyckling serveras i skolan. Det är jennifer alltid nogrann med att kolla: är kycklingen rosa?

okejj

ALLMÄNT//LIVET Kommentera
Personal reminders:
  • det är okej att inte skriva hela tiden och känna behovet av att alltid leverera och publisera
  • det är okej att vara ledsen och nedstämd ibland, men nån gång får du bara let it go
  • och det är okej att inte vara nyttig och träna och försöka bli fit varenda dag, vila är minst lika bra
 
Okej. Andas. Det faktum att jag nästintill glömt bort bloggen visar bara hur fullt upp jag haft det. Både i skolan men också mentalt. Som sagt tidigare (tror jag nämnt det) är jag en kvinna av ord så att säga, a woman of words. Att lägga ner tid och tankar på att skriva texter så det blir estetically pleasing och bra innehåll är det jag trivs ytterst bra med. Att vi får skriva essä på svenska är det bästa Martha kunde göra: jag får sån frihet att skriva exakt som jag vill och hur jag vill. Det kan med andra ord inte bli bättre. 
 
Update as of right in this moment:
Sitter på bänken mittemot alla andra från klassen, eller ja franskaklassen. Alla tjatade på att ute ville de vara för vädret var så fint, medan jag satt längst bak och inget kunde göra åt att min kropp inte tål pollen. Men vad ska man göra? Man går ut med alla andra för läraren ska också vara ute så jag kan omöjligt vara kvar inne. Den typen av tillit tror jag inte hon har ens åt sin egna dotter. 
Två bänkar framför, två bänkar åt höger. Båda dessa riktade mot solen. JARLA i röda bokstäver står på markisen till cafét och musik blastar i bakgrunden för balletakademin har nått dans rep. Får en pling i mobilen. Ophelia har nämnt dig i en kommentar. Det handlade om att en skola serverat rå kyckling. Det är verkligen vad man dreadar när kyckling serveras i skolan. Det är jennifer alltid nogrann med att kolla: är kycklingen rosa?